Engelbrekts uppror

Engelbrekt föddes i Norberg i Bergslagen. Hans familj var bergsarbetare som invandrat från Tyskland. De tillhörde "lågfrälset" som idag skulle beskrivigts som medelklass. Hans uppfostran var god och han hade gjort militärutbildning. Han valdes till ledare för ett folkuppror i Dalarna, och under en tre års period var han den ledande gestalten i Sverige, han blev t.o.m. rikshövitsman och hade Örebro slott som högkvarter. Tills han brutalt mördades på en holme vid Göksholm. Mordet kan ha varit en privat hämnd men någon viktig person kan ha legat bakom det, helt säkert vet man inte. Efter hans död kom han att hyllas som ett helgon och människor valfärdade till Örebro och Nikolaikyrkan där han begravdes. Mycket folk bosatte sig här och det sades att sjuka blev friska vid besök av graven. Helgondyrkan fortsatta i drygt hundra år tills reformationen gjorde slut på den. I dag uppfattas Engelbrekt som en frihetshjälte, bilden över detta skapades på 1800-talet då krig härjade i Sverige.

Folket som gillade frihet (större delen av Sveriges befolkning) flyttade till Örebro där Engelbrekt styrde. Man kan knappt förstå vilken stor dragningskraft han hade

Örebro slotts framväxt

Örebro slott och Nikolaikyrkan byggdes troligen fram under 1200-talets senare del. Frågan om slottets ålder är ännu inte löst. Fornforskaren Anders Rhyzelius antydde att Birger Jarl lätt bygga ett slott på 1300-talet, men vi utgår från att slottet bygdes på senare 1200-talet. I Örebro slott har många historiska händelser utspelat sig och viktiga beslut tagits på herremöten och riksdagar. Från början användes slottet som försvarsställning och fängelsehåla. Ungefär i mitten av 1300-talet byggdes bostadshus på slottets sydsida i tre våningar, nu började slottet kalas Örebrohus. Kung Magnus Eriksson och Drottning Blanka vistades ofta i staden. För Örebro blev det nu blomstringstid och slottet byggdes upp och utsmyckades. Men snart vände lyckan och digerdöden krävde sina offer, borgen erövrades av främmande herrar tills Engelbrekt erövrade borgen och fick ordning på staden. Efter Engelbrekts död utsattes slottet för många belägringar p.g.a. dess strategiska läge, man kunde ha koll på mälaren och samtidigt ha hand om produktionen i Bergslagen som var mycket viktig på den tiden. På nyåret 1522 intog Gustav Vasa Örebro slott. Vasa vistades ofta i slottet och höll flera stor möten. När Vasa dog tog hans son över och rustade slottet. Sveriges befolkning ville vara i händelsernas centrum och flyttade till Örebro för att kunna få reda på nyheterna snabbare. Man ville även vara nära sin kung.

Branden 1854

1854 gick Stig Erikson hem från sitt arbete vid klädmålerierna, han gick som vanligt och lade sig efter hans obligatoriska mål mat. Han hann bara sova i 20 minuter innan han väcktes utav Nikolaikyrkans klockor, han tittade ut genom fönstret och såg att klädmåleribarackerna stod i brand. Man försökte men det var näst intill omöjligt att tämja elden. Branden spred sig snabbt mellan de tätt bebyggda trähusen.

Den ödelade nästan hela staden, Direkt när branden var släckt började man bygga upp en modern stad med sten och tegelhus, breda gator och vatten brunnar vid de stora mötesplatserna. Man delade upp staden i två, gränsen var stortorget så att om en eld skulle bryta ut igen skulle den stanna vid gränsen.

Örebro blev en väldigt modern stad och folk från mindre utvecklade städer flyttade snabbt hit.

Emigrationen på 1800-talet

De flesta som emigrerade var folk som bodde på landsbygden, i många fall flyttade man till Örebro, Stockholm eller Göteborg. Men detta var bara en början på att flytta helt ur landet. Så folk strömmade först in för att efter några år flytta vidare. Endel stannade och endel som bott i Örebro hela livet flyttade med. Man kan nästan säga att befolkningsnivån krympte i Örebro för mer folk emigrerade bort här ifrån.

Digerdöden

Ett hot mot befolkningen var de farsoter som gång på gång drog in över landet. Mest känd är digerdöden, en pestsjukdom som 1350 ryckte bort en tredje del av Sveriges befolkning. Även Örebro drabbades hårt. Men detta hände inte så ofta. Nödår på grund av dåligt väder förstörde skördar, folket som inte hade det så bra och levde på jordbrukets marginal svalt ofta ihjäl. Kyrkan skulle stå för socialhjälpen men detta skötes inte så bra. Den större delen av Örebros befolkning var beroende av jordbruket, slog skörden fel så dog många.

Kanalupproret

Kanalupproret den 12 november 1886 är en av de mest dramatiska händelserna i Örebros historia. I samband av Hjälmaresänkningen började man bygga en kanal för att båttrafiken skulle nå ända in till Örebro. Man anställde 700 arbetare från olika delar av Sverige. Örebro som på den tiden bara hade 13 000 invånare blev nästan överbefolkat. Kanalarbetarna hade mycket dåliga omständigheter och dåliga arbetstider, de var ofta berusade och en dag blev de arga på sina omständigheter och gjorde uppror mot Örebros styrelse. Örebro som inte hade en så stark polis styrka var försvarslösa mot de vilda arbetarna.

De intog Örebro i tre dagar. Tills en arme kom och förde upp ordningen igen. Efter det byggdes kanalen klart under uppsikt av militär. Folket i Örebro blev naturligtvis rädda för upproret och flydde ut ur staden kanske kom de aldrig tillbaka igen.